Ett halvfullt glas

"Är det jag som inte förstår?"

Ibland när jag läser verk, som är allmänt accepterade som stora, och inte uppskattar dem, ifrågasätter jag mig själv. "Är det mig det är fel på? Är det jag som inte förstår? Är jag inte intelligent nog att förstå storheten i det jag just läst?" Och så kan det säkert ofta vara. Jag gör mig inga föreställningar om att vara särdeles bildad eller intellektuell. Det är likväl en tråkig känsla, och just den som infann sig när jag hade läst klart Landet som icke är av Edith Södergran.

 

Edith Södergran är en högt hållen poet och anses vara en av de mest inflytelserika över modern svensk lyrik. Jag har innan vara läst den klassiska dikten som avslutas "... Du sökte en kvinna men fann en själ. Du är besviken" och vet inte riktigt vad jag väntade mig, men det var inte det jag fann på sidorna i Landet som icke är. 

Landet som icke är är en diktsamling med dikterskrivna över ett långt tidsplan, från 1911 och fram till Södergrans död. Dikterna är dramatiska och sagolika och saknar ofta tydligt versmått. För mig är det tydligt att poeten är ung, vilket jag tror är ett av mina problem. Ett annat av mina problem är Guds starka närvaro i många av verken.

Jag skulle kanske uppskatta Södergran mer om jag besatt större kunskap inom litteraturhistoria och därmed bättre kunde förstå betydelsen av hennes verk. Nu gör jag emellertid inte det och därför blev den här läsupplevelsen bara "bra" för mig. Vissa dikter var vackra,medan andra lämnade mig oberörd. Jag gav den 3 av 5 stjärnor på Goodreads.






Jag vill va den som gör dig glad

När man inte kan sluta le.

Att läsa högt

Jag kan från och med igår lägga till ännu en bok på min "läser för närvarande"-lista: Doktor Glas av Hjalmar Söderberg. En bok som jag redan läst.

Den oinvigde kan nu med rätta ifrågasätta varför jag inte tyckte att sex böcker samtidigt var nog, och kan kanske också fråga sig varför jag lägger tid på att läsa om en bok,när det finns så mycket böcker jag ännu inte upplevt. Såhär ligger det till:

En av mina absoluta favoritböcker är Gregorius av Bengt Olsson. Jag rekommenderar den till alla som orkar lyssna. En förutsättning för att kunna uppskatta Gregorius är dock att ha läst Doktor Glas först. När jag så för ett tag sedan pratade om böcker med en person jag tycker om uppmanade jag därför honom att läsa dessa två. Han ville gärna, men fann inte riktigt orken. Eftersom jag vill att alla människor ska ta del av Gregorius föreslog jag att jag skulle läsa högt för honom. Han nappade och igår började jag därför läsa Doktor Glas högt för honom över telefon.

Jag har inte läst en längre text högt sedan jag var barnflicka i Nya Zeeland, så jag visste inte alls hur det skulle fungera. Efter första lässessionen kan jag konstatera att det är mysigt att läsa högt för någon annan, men också svårt. För att inte staka sig eller betona saker fel måste man läsa i förväg lite, samtidigt som munnen säger det som står någon mening tidigare i texten. Att göra texten någorlunda intressant för den som lyssnar, med hjälp av exempelvis tonfall och konstpauser, är inte heller det lättaste. Men en rolig ny utmaning helt klart! Jag hoppas att det blir något vi fortsätter med.

En hel bunt lästa böcker

Jag har läst sju böcker sedan jag sist skrev om vad jag läst, vilket innebär att jag nu har läst 15 böcker i år. Är sjukt stolt över detta, eftersom jag därmed är tre böcker över mitt ursprungliga mål för året, och tre böcker ifrån att uppnå mitt nya mål. I'm on a roll, helt enkelt!
 
Jag orkar inte skriva ett helt inlägg om var och en av dessa böcker, så därför skriver jag istället en kortare sammanfattning tillsammans med mitt Goodreadsbetyg. Alla bilder på omslag länkar till bildkällan, som vanligt.
 
The Art of Fielding av Chad Harbach
Den här boken rekommenderades av John Green och jag impulsköpte den på Barnes and Noble i Chicago. Det tog ganska lång tid för mig att ta mig igenom den, men det hade mer med mitt liv i allmänhet att göra än med boen i sig, för: Fan. Vad. Bra. Boken utspelar sig på ett college i USA och kretsar kring ett antal karaktärers liv, hur de influeras av varandra och vad som händer främst under några månader i slutet av ett skolår. Den handlar lite om basaball, lite om Herman Melville och framförallt om karaktärernas liv och känslor. Det är svårt att beskriva den, men den fick en verkligen att känna med, och bry sig om, karaktärerna utan att man ens riktigt visste varför. Fantastisk och medryckande läsning. Jag gav den 5 av 5 stjärnor på Goodreads.
 
Through the Woods av Emiy Carroll
Efter The Art of Fielding visste jag inte riktigt vad jag skulle läsa, för det kändes inte som att något i min bokhylla skulle kunna mäta sig. Så jag började med en ny grej: Jag har alla mina böcker listade i ett Excelark och slumpar fram vilken bok jag ska läsa härnäst. Den första bok som slumpades fram var denna "graphic novel" (vet inte riktigt vad det kallas på svenska?). Den har blivit högt prisad på Booktube, så jag hade hga förväntningar. Tyvärr var jag inte superimponerad. Boken innehåller ett antal småläskiga historier och en rätt fin teckningsstil, men jag fick verkligen ingen "wow-känsla" av någon av berättelserna. Den var överlag bara... okej. Jag gav den 3 av 5 stjärnor på Goodreads.
 
Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson
Nästa bok som slumpades fram ur Excelarket var denna lilla juvel. En kort bok med ett stort innehåll. Boken handlar om en kvinna som blir förälskad i en man och hur deras relation uvecklar sig över tiden. Den behandlar framförallt hur lite man ibland värderar sig själv när man är kär, och hur snedfördelad en relation riskerar att bli om den ena känne rmer än den andra. En smärtsam men nyttig läsupplevelse för mig, och en ny favorit. Jag gav den 5 av 5 stjärnor på Goodreads.
 

Efter Egenmäktigt förfarande slumpade jag fram Brott och Straff, vilket ju är en ganska tung bok, så för att inte totalkrascha läsmässigt bestämde jag mig för att hitta ett kul sätt att läsa några av mina lite mer lättsmälta böcker också. Jag gjorde detta genom att välja dem i regnbågstema, baserat på färgen på bokryggen. Jag valde sex böcker och har hunnit igenom tre av dem hittills.
 
The Statistical Probability of Love at First Sight av Jennifer E. Smith
Min röda bok. Jag flög igenom denna söta lilla tonårsromans, som utspelar sig under cirka ett dygns tid. Den handlar om en tjej och en kille som stöter på varandra på en flygplats, och vad som händer därefter. En ganska klassisk kärleksberättelse, som säkert skule bli en bra chick-flick. Den var lättläst, svår att lägga ner och överlag en förtjusande berättelse. Iget litterärt mästerverk direkt, men det väntade jag mig inte heller. Jag gav den 4 av 5 stjärnor på Goodreads.
 
 The Curious Incident of the Dog in the Night-time av Mark Haddon
Min orange (orangea?) bok. Bakom detta fantastisk vackra omslag (hunden är utstansad så att det svarta försättsbladet syns igenom) dolde sig en fantastiskt vacker berättelse. Berättarrösten är en autistisk pojke - Christopher - som skriver boken medan händelserna i den utspelar sig. Den börjar med att han hittar grannens hund mördad, och i sina försök att utreda vem som kan ha begått detta fruktansvärda brott upptäcker Christopher successivt oanade saker. Det är svårt att beskriva den här boken, men jag kan säga att om man gillade The Perks of Being a Wallflower kommer man förmodligen även gilla denna. Jag älskade den. Jag gav den 4 av 5 stjärnor på Goodreads. Nästan så att den skulle ha fått 5.
 
It's Kind of a Funny Story av Ned Vizzini
Min gula bok. Jag trodde verkligen att jag skulle gilla den här boken. Den handlar om en kille som lider av depression tilll följd av prestationsångest och många andra faktorer. Till en början så gillade jag den också väldigt mycket, men efter ett tag blev den tyvärr lite cheesy och också lite skriva-på-näsan-ig, men på fel sätt. Jag tyckte inte riktigt om det som jag uppfattade som bokens budskap, vilket var väldigt synd. Det kändes som att den blev alldeles för mycket "Tjoho vad bra det plötsligt kan bli om jag bara går min egen väg och hittar nån som tycker om mig!" på slutet, och det kunde jag inte sympatisera med. Ned Vizzini ska tydligen ha egna erfarenheter av psykisk ohälsa, som han använt sig av för att skrva denn här boken. Jag inser att alla människors sådana erfarenheter är olika, men mina och Vizzinis verkar rätt vitt skilda.  Jag gav den 3 av 5 stjärnor på Goodreads.
 

 
Slutligen avslutade min lilla "bokcirkel" The Book Thief. 
 
 
The Book Thief av Markus Zusak
Den här boken. Jag vet inte riktigt var jag ska börja. Men såhär då: Den utspelar sig under andra världskriget och följer (främst) vardagen för en flicka som växer upp utanför München hos fosterföräldrar. Berättarrösten tillhör Döden. Det fanns formuleringar och tankar här i som var så jäkla snygga/känsloladdade/smarta/vackra att jag ville spara dem för evigt (vilket jag okså ka, eftersom jag har boken - ha!). Berättelsen var hjärtskärande, hjärtvärmande, tankeväckande och rakt igenom underbar. Jag gav den 5 av 5 stjärnor på Goodreads.
 
Tål att sägas att den andra halvan av bokcirkeln inte var lika imponerad. Vi får se hur det hela utvecklar sig när vi nu dyker in i nästa bok, vilket blir De dunkla butikernas gata av Patrick Modiano.
 

Det vi inte pratar om

Jag har inte orkat skriva något på länge, och det är det jag till skriva om idag. Jag har läst en del böcker sedan sist, men dem får jag prata om en annan gång.
 
Igår satt jag nere vid vallgraven med en av mina bästa vänner, och han frågade mig hur jag mår. Jag svarade ungefär (fast inte lika välformulerat):
"Ibland när man är ute och springer och har en lite sämre springdag kan man få en så paradoxal känsla när man kommer runt kröken och ser den sista lilla sträckan framför sig. Den är så kort, jämfört med vad man redan har sprungit, och på en bra springdag är det här man börjar spurta, men på de här dagarna känns sträckan oövervinnerlig och man vill sakta ner och börja gå. Ibland gör man det, ibland tvingar man sig igenom den där sista biten för tanken på att ge upp är värre."
Och eftersom han är en av världens bästa människor, och har delat det senaste året med mig, förstod han vad jag menade.
 
Jag kan inte förstå att det redan är juni - snart till och med juli - och förundras över hur en vår kan kännas så eighetslång och gå så fort på samma gång. När jag och bästa vännen satt vis vallgevan kostaterade vi att det att våren gått fort förmodligen mest är en ilussion som kommer sig av att den mest varit en mörk dimma oh inte genrerat särskilt många minnen. Bristen på minnen gör att tiden verkar kort.
 

 
Det senaste året (från slutet av maj förra året och fram till nu) har varit ett av de värsta åren i mitt liv. Jag har seprerat från min sambo; inlett ett passionerat romantiskt förhållande; sett detsamma evaporera utan att förstå varför; upplevt misstro gentemot mig själv på ett sätt jag aldrig tidigare varit med om; arbetat allldeles för mycket; känt att jag inte räcker till; behövt hantera oerhört jobbiga konflikter; ångrat uppbrottet med min sambo; inte klarat av att genomföra de uppdrag jag åtagit mig; föraktat mig själv; velat ta livet av mig; slutat tycka saker är roliga; utvecklat insomni; blivit insatt på SSRI, benso och zopiklon; konfiskerat rakblad från en nära vän som skurit sig i armarna; blivit fruktansvärt besiken; inte funnits där; varit så orolig för någon annan att jag inte kunnat tänka klart; känt mig maktlös; blivit ifrågasatt och hårt ansatt; gjort folk besvikna; ljugit om hur mycket jag äter (nästan ingenting); haft mina sedvaniga panikattacker. Och nästan inte gråtit alls, för jag har inte kunnat.
 
Mycket av det som gjort året svårt har berott på händelser i privatlivet, men inte bara. Min arbetssituation har varit förjävlig, Min vän vid vallgraven sade att man kan se livet som tre stora cirklar: Relationer, jobb och boende. Om en inte fungerar går det fortfarande att hantera. Om mer än en slutar fungera faller allt. Som ett resultat: Jag har varit sen med hyror, inte fått gjort någonting av det jag tänkt mig i lägenheten och mitt hem är ett ständigt bombnedslag.
 
Det är egentligen min arbetssituation jag vill prata om idag. Det pratas inte tillräckligt mycket om arbetssituationen för de studentfackligt engagerade som är heltidsarvoderade. Vi arbetar för låga arvoden på något som ska föreställa en heltidstjänst, dvs. 40 h/veckan, men de flesta av oss ligger snarare på 60. Det finns en outtalad förväntan att vi ska arbeta otroligt hårt med långa dagar. 12-timmardagar är inte ens någon man höjer på ögonbrynen åt. Vi har inget fackförbund; inte nödvändigtvis några marbetsmiljöföreskrifter eller företagshälsovård; vår inkomst är ine pensionsgrundande och vi får ingen semester. Inte sällan vet våra arbetsgivare vet mindre om vårt uppdrag än vi själva, varför de ibland (kanske omedvetet) ställer alltför höga krav, vilka vi av tradition och stolthet inte kan eller vill motsätta oss, och gör vi det är det ine alls säkert att det hörsammas. Vi som söker dessa poster gör det för att vi brinner för studentfrågor. Vi älskar det vi gör, och jag skulle ljuga om jag sade att ingentin under året varit roligt eller lärorikt, för det har det. Men engagemanget, och bristen på skyddsnät för oss heltidsarvoderade, kommer till ett pris. I mitt fall begänsas priset av högkostnadsskyddet.
 
 
Min vardag före och efter mitt andra kårår.
 

Vackert språk är inte nog

Idag har jag en jobbig dag och jag klarar itne riktigt av att ta mig hemifrån. Tänkte alveda tankarna genom att berätta om den senaste boken jag läste. (Omslaget är som vanligt klickbart och tar er till källan)
 
Man
 
Mãn av Kim Thuy
Jag älskade Kim Thuys debutbok Ru, som jag läste förra året, och blev därför superpepp är jag en dag inne på Akademibokhandeln såg att det fanns en ny bok av samma författare. Den var lika tunn som den förra och hade samma ton och upplägg (poetiskt skrivet, man kastas lite fram och tillbaka i kronologin), men av någon anlednig fungerade det inte alls lika bra för mig den här gången. Jag fångades inte upp av historien, jag blev förvirrad av upplägget och jag var otålig och uttråkad vaara 80 sidor in. Språket var fortfarannde vackert, och berättelsen tog sig något mot slutet, men jag kände mig mest ganska tom när boken var slut. Några meningar fik mig att flämta till förtjust, och mottot i början var underbart, men vackert språk tar bara en bok så långt. Hade den inte hämtat sig, handlingsmässigt, på slutet skulle den ha fått ett lägre betyg. I slutändan gav jag den 3 av 5 stjärnor på Goodreads.

Svåra frågor för unga människor

Jag flög övr till USA i måndags och under flygresan läste jag A Monster Calls av Patrick Ness (baserad på en idé från Siobhan Dowd). 
 
 
Jag valde, efter rekommendationer från BookTube, den illustrerade versionen, som ser ut som ovan. Illustrationerna var definitivt stämningshöjande och jag rekommenderar den. Historien i sig handlar om en pojke som heter Conor. Han är 13 år gammal och lever ensam med sin mamma, som är sjuk i cancer. Samtidigt går han i högstadiet, med allt vad det innebär. En natt börjar ett monster komma på besök. Conor förstår inte riktigt vad monstret egentligen vill, men finner sig (något motvilligt) i besöken.
 
Boken är skriven för lite äldre barn och hanterar verkliga och svåra teman på ett bra och respektfullt sätt. Upplägget var tankeväckande och moget, och Ness närmade sig oförskräckt bokens teman, utan att "sockra" dem bara för att boken riktar sig till barn. Språket har jag inte så mycket att säga om - den var lättläst, med korta kapitel, och man gled liksom bara igenom den. Eftersom det är en barnbok hade jag dock heller inte förväntat mig den typen av språk.
 
Jag gillade verkligen den här boken och skulle rekommendera den både för vuxna och unga. Jag gav den 5 av 5 stjärnor på Goodreads.

Att förstå att vi inte förstår andra del 3

Som jag skrev i ett tidigare inlägg har jag nyligen läst böcker som jag tolkar som att ha ett "vi måste förstå att vi inte förstår andra"-buskap/tema. Den ena mer uttalat så. Den andra kanske mindre.
 
Den andra boken på temat var The Lover's Dictionary av David Levithan. Som synes på bilen har jag markerat väldigt många sidor i den här boken. Vid varje rosa markör kände jag mig cirka 16 år gammal på ett bra sätt. Jag tappade andan och bara dog lite för att det var så mitt i prick (den gula markören är vid ett citat jag ska vsa en kompis).
 
Boken är skriven i ordboksformat. Varje sida inleds med ett ord och texten på sidan är en definition av ordet, i form av en mening eller en kort liten berättelse. Efter ett tag märker läsaren att definitionerna tillsammans, i akronologisk ordning, berättar en historia om ett kärlekspar. 
 
Språket är bitvis alldeles underbart, idén är sjukt bra och berättelsen i sig... jag vet inte riktigt vad jag sk säga. Kontentan av det hela är att vi inte förstår andra, oss sjäva eller kärleken. Det är i alla fall så jag läser den.
 
Det finns inte mycket att äga annat än: läs den för sjutton! Den är bara 211 sidor lång och knappt en enda sida är mer än halvfull, så den går väldigt fort att läsa. Min rekommendation är att köpa den, för detta är definitivt en bok man vill gå tillbaka och bläddra i igen. Jag gav den 5 av 5 stjärnor på Goodreads.

Att förstå att vi inte förstår andra del 2

Som jag skrev i ett tidigare inlägg har jag nyligen läst böcker som jag tolkar som att ha ett "vi måste förstå att vi inte förstår andra"-buskap/tema. Den ena mer uttalat så. Den andra kanske mindre.
 
Paper Towns
Först läste jag Paper Towns av John Green. Boken handlar om Quentin, som är en sån där "jag är en nördig tönt i skolan, men jag bryr mig inte för jag har en framtid... fast jag bryr mig lite ändå"-person. Eller nej, låt mig omformulera mig: Boken berättas av Quentin. Den handlar om Margo - tjejen som Quentin bor granne med, och har varit förälskad i, typ alltid. Eller nej, låt mig omformulera mig igen: Boken handlar om att förstå att vi inte förstår andra, och inte riktigt oss själva heller. Men verktyget som Green använder för att komma fram till denna handling är följande: Quentin är kär i Margo. Margo är mystisk och cool och en dag försvinner hon. Quentin försöker ta reda på vad som har hänt med henne.
 
När jag började läsa boken blev jag först lite otålig, och nästan besviken, på John Green (som jag är ett stort fan av, dels för hans böcker, men nästan främst för hans arbete på YouTbe). Handlingen kändes Murakami-esque, och eftersom Greens bok Looking for Alaska hade lite samma koncept fick jag en lite dålig känsla (konceptet ifråga är typ "kille möter mystisk tjej och hon är hans katalysator för personlig utveckling"... jag kritiserade Haruki Murakami för det i detta inlägg). Green och Murakami har dock helt olika approach i sitt historieberättande. Murakami är lyrisk, poetisk och mörk. Green kan förvisso vara mörk, men hans sätt att skriva är är mer lättsamt och humoristiskt, och det var nog det som fik mig att fortsätta läsa. Om Greens språk vore mer svårläst hade jag nog gett upp. Jag är väldigt glad att jag inte gjorde det, för allteftersom historen vecklas ut visar det sig att Green inte alls ställer sig bakom det koncept jag trodde han använde sig av, utan snarare problematiserar det. Tack, John Green, för det.
 
Allt som allt är Paper Towns en rolig, spännande och gripande bok. Jag hade svårt att lägga ifrån mig den och läste den inom loppet av bara några dagar. Det är en riktigt bra bok, som är skriven för ungdomar, men som kan vara väl värd att läsa även som vuxen. Budskapet är aldrig försent att ta till sig av, eller påminnas om. Jag saknade emellertid det där lilla extra "ummpf"-et i form av en plottwist eller riktigt vackert språk, som jag vill se i de böcker jag ger 5 sjärnor.  På Goodreads gav jag den därför 4 av 5 stjärnor
 

Att läsa i bokcirkel

 
Jag läser för närvarande en fantastisk bok (The Book Thief av Markus Zusak), som jag kommer återkomma till när jag läst klart. Jag läser den inte ensam utan i bokcirkelformat. Eftersom det tar mycket längre tid att läsa en bok tillsammans med någon så läser jag andra böcker parallellet. Jag har aldrig läst på det viset innan, men det fungerar faktiskt bra!
 
Jag har aldrig förut deltagit i någon sorts bokcirkel, så jag vet inte hur det brukar gå till, men jag gillar vårt upplägg. Vi läser helt enkelt några kapitel i taget och diskuterar sedan vad vi tycker om den del vi läst och om boken i sin helhet så långt. Vi har ingen direkt struktir i diskussionen, utan bara pratar på tills vi tycker att det inte finns något mer att säga. Det är ett intressant sätt att läsa eftersom man delar upplevelsen medan man läser - annars brukar jag låta läsupplevelsen vara "min" tills jag läst klart boken.
 
Enda gången jag gjort något liknande innan var när jag och två kompisar var på midnatssläppet av Harry Potter and the Deathly Hallows i Stockholm. Då var det dock snarare för att vi inte skulle råka spoila varandra för att vi läste olika fort, än för diskussionens skull...
 
Jag och mina väner i kön inför bokslälppet. Vi kom tvåa i kostymtävlingen!
 
Sidenote: "bokcirkeln" - som snarare är en boklinje, eftersom den bara innefatta två personer - har jag tillsammans med en före detta pojkvän. Vi var bästa vänner när vi var tillsammans (detta är många år sedan nu), och jag har verkligen saknat vår vänskap, för vi hade då ett intellektuellt och spirituellt utbyte som jag inte haft med många andra..... Nu kanske vi båda är mogna för att vara vänner igen. Vi får se.

Att förstå att vi inte förstår andra del 1

För närvarande är jag sjukskriven för utmattning, och det är så konstigt och går helt i klinch med min självbild vilket i sig går i klinch med att jag pluggar till läkare och har läst psykiatri och förstår det här med utmattning och därför tycker att det inte borde gå i klinch med min självbild. Men det gör det. 
 
Folk runtomkring mig ser mig som positiv, glad, ambitiös, entusiastisk och duktig på att hålla många bollar i luften. Jag ser mig som ambitiös, munter, omtänksam, disciplinerad och entusiastisk. Att jag skulle vara ledsen, liten, orkeslös, självcentrerad och tappa bollar passar inte in. Förutom att det uppenbarligen gör det. För nu är jag sådan.Jag är trött och matt och trots att Göteborg bjuder på fantastiskt vårväder har jag inte varit utanför dörren sedan i tisdags.Jag orkar inte le och jag orkar inte lyssna på mina vänners problem. Jag är helt tom.
 
Vi har en tendens att inte tänka på andra (och ibland inte ens oss själva) som flerdimensionella. Vi applicerar de mest tydligt framträdande egenskaperna och tycker oss ha fått en fullständig bild av människan, och när andra sidor dyker upp blir vi alldeles överrumplade. Vi visar upp de egenskaper vi vill ska vara våra, och när andra sidor av oss kryper fram skäms vi. Så jag skäms, och alla runt mig är så överraskade att de inte riktigt vet vad de ska säga. Och vad säger man ens till någon som fortfarande försöker hålla uppe sina utvalda egenskaper mot världen, trots att misslyckandet är uppenbart?
 
Jag har nog aldrig känt mig sähär ensam, och fått såhär mycket stöd, samtidigt förut i mitt liv.
 
Detta är såklart jobbigt, men också lite lustigt, för allt det jag känner nu resonerar väldigt väl med de två senaste böckerna jag läst. Eller så läser jag dem så för att jag känner såhär. Det spelar egetligen ingen roll, för böcker tillhör den som läser dem och det är vad jag tar med mig från dem som är viktigt för mig. Låt mig återkomma till dem i ett eget inlägg.
 

Böcker lästa hittills i år

Jag har verkligen försökt komma igång med igång med läsandet under de första två månaderna det här året. Med tanke på att jag inte är en supersnabb läsare, och att jag dessutom i vanlig ordning haft massor att göra, tycker jag att jag har gjort ett bra jobb. Tur det, eftersom jag också kommit in i nån sorts bokköparmani. Måste ju jobba undan högarna av olästa böcker för att stävja mitt dåliga samvete! 
 
Jaja, för att komma till saken:
 
 
Först läste jag ut Han är tillbaka av Timur Vermes. Den här boken handlar om vad som händer när Hitler plötsligt vaknar upp i dagens Berlin, utan att ha någon aning om var, eller snarare när, han befinner sig eller varför. Vi får sedan följa Hitler när han försöker ta till sig av de förändringar världen genomgått de senaste 60 åren, samtidigt som han försöker ta sig tillbaka till makten. Ur Hitlers synvinkel verkar det gå lysande, men ironi var inte riktigt etablerat på 40-talet, och huruvida det jobb han snart får på ett TV-bolag som Hitlerimitatör vinner honom den mark han hade tänkt sig på den politiska arenan är något oklart...
 
Konceptet med boken var smart och intressant. Satiren var vass. Flera gånger skrattade jag högt. I längden blev storyn tyvärr lite långdragen, och språket kändes styltigt. Tydligen var språkbruket ett "porträtt" av den riktige Hitlers skriftspråk, vilket var en rolig idé som tyvärr inte riktigt höll i längden. Betyget blev 3 av 5 stjärnor på Goodreads.
 
 
Som andra bok för året läste jag We were liars av E. Lockhart. Detta är en mysteriebok för unga vuxna. Jag kan inte säga särskilt mycket om handlingen utan att förstöra läsupplevelsen. Det bästa är att gå in i den utan att veta något på förhand, tror jag. Kan bara säga detta: den är värd en läsning (eller två). Gav den 5 av 5 stjärnor på Goodreads.
 
 
 
 
Årets tredje bok fick bli My true love gave to me, vilket är en novellsamling sammanställd av Stephanie Perkins. Boken innehåller 12 (kärleks)noveller som utspelar sig runt jul (så jag var säsongsmässit lite sen, eller extremt tidig, med att läsa denna, men whatever...). Målgruppen är förmodligen folk i gymnasieåldern, me den var lättsmält och trevlig även för mig som är lite äldre än så. Novellernas kvalitet varierar, men hela konceptet var så himla fint, och dessutom var boken så vacker, att mitt betyg ändå blev 4 av 5 stjärnor på Goodreads. Mina favoriter var novellerna skrivna av Gayle Forman, Ally Carter och Laini Taylor. Den jag gillade minst var skriven av Kiersten White.
 
 
Den senaste boken jag avslutade läste jag på en dag (jag kunde inte lägga ifrån mig den), och det var The Perks of Being a Wallflower av Stephen Chbosky. Detta var en helt ljuvlig läsupplevelse. Boken handlar om huvudpersonen Charlies första år i high school, och berättas i en serie brev skrivna från Charlie till en okänd(?) mottagare. Läsaren märker ganska snart att Charlie är en rätt speciell person, som observerar världen på sitt eget sätt.
 
Eftersom det är "Charlie" som skriver genom hela boken är språket intressant att observera. Charlie är bara 15 år vid bokens början, vilket medför att han ännu inte har det mest mogna språkbruket. Kommateringen är konstig och han använder vissa ord lite fel. Allteftersom året går blir hans språk gradvis bättre. Snygg detalj! I övrgt är detta en gripande och uppslukande berättelse som passar för vuxna, även om den från början är skriven för personer i Charlies egen ålder. Jag tror att läsupplevelsen blir en helt annan om läsaren (sedan länge) lämnat gymnasiet bakom sig, men inte nödvändigtvis på ett dåligt sätt. Snarare tror jag att det kan tilföra en hel del djup, och även mörker, till berättelsen att läsa den efter att ha tillskansat sig en något mer mogen syn på livet och världen.
 
Dagen efter att jag läste boken såg jag filmatiseringen. Den var också bra, och gjorde sin egen grej av samma historia. Jag älskade att det fanns detaljer med i filmen som tittaren bara förstod om den också hade läst boken. Jag tyckte också om att Stephen Chbosky (som då alltså även producerade filmen) hänsynslöst strök delar ur boken och lade till nya saker för att fånga samma känsla som boken ingav, men på ett sätt som passade filmformatet bättre. Filmen och boken var båda underbara och jag har inte kunnat sluta tänka på dem. Om det på något vis var oklart fick boken alltså 5 av 5 stjärnor på Goodreads.

Nyårsutvärdering x 2 ish

Missade att gra en utvärdering av 2013, så här kommer en för 2014 och en halvdan för 2013 (för mycket har jag ju glömt...)
 

2014

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?

Jag arrangerade en arbetsmarknadsmässa och Göteborgs Valborgsfirande. Jag blev vald till ordförande för GFS, jag var med i radio, skrev debattartiklar, och var med och anordnade en bostadspolitisk konferens, jag modererade en debatt och var på Almedalsveckan. Jag flyttade isär från min partner. Jag provade nya saker i sängen som jag inte gjort förut. Jag började tvivla på min sexualitet (ej relaterat till föregående punkt dock). Jag började träffa en psykiatriker.

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Jag hade inte riktigt några nyårslöften vad jag minns. I år är nyårslöftena följande:
Läsa 12 böcker
Lära mig spela sopransax åtminstone hjälpligt
Att 2015 blir bättre än 2014 (lär inte bli så svårt...)

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Några bekanta fick tvillingar, och några andra bekanta blev med barn. Inga av mina närmsta änner dock.

4. Dog någon som stod dig nära?
Nej, lyckligtvis inte.

5.Vilka länder besökte du?
Österrike och Finland.

6. Är det något du saknar år 2014 som du vill ha år 2015?
Stabilitet.

7. Vilket datum från år 2014 kommer du alltid att minnas?
28 maj (ejentligen 29e...) och 30 maj.

8. Vad var din största framgång 2014?
Att genomföra ALARM och att bli vald till ordförande för GFS.

9. Största misstaget?
Att jag jobbade för mycket. 

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Inte mer än normalt.

11. Bästa köpet?
Gjorde inga storartade inköp direkt. Battlestar Galactica-brädspelet?

12. Vad spenderade du mest pengar på?
Spexaktiviteter och öl... kanske äen böcker, eftersom jag hade en liten shopping craze i mellandagarna *host* (om man inte räknar hyra och mat förstås).

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Att bli hals över huvud förälskad.

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2014?
Home - Edward Sharpe & The Magnetic Zeros
Somewhere only we know - Keane
I just can't wait to be king - Lejonkungen

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Ledsnare, och ffa mer ångestfylld. Förutom under sommarmånadena. Fy fan vilket skitår.

16. Vad önskar du att du gjort mer?
Tränat och läst skönlitterära böcker. (kvar från 2010, haha)

17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Stressat.

18. Hur tillbringade du julen?
Firade på dagen hemma hos farmor och fasters familj, sen på kvällen hemma med att titta på Karl-Bertil, öppna julklappar och skypa med lillebror i USA.

19. Blev du kär i år?
Ja, himlastormande.

20. Favoritprogram på TV?
Tittar inte på TV, men nya favoritserien definitivt Battlestar Galactica

21. Bästa boken du läste i år?
Äcklet - Jean-Paul Sartre

22. Största musikaliska upptäckten?
Markus Krunegård och Meaghan Smith

24. Något du önskade dig och fick när du fyllde år?
Pengar.

25. Något du önskade dig men inte fick?
Nope, önskade mig typ ingenting i födelsedagspresent.

26. Vad gjorde du på din födelsedag 2014?
Jobbade på dagen, åt lunch på stan med Henry, hade möte på kvällen och gick sedan hem och grät. Skojar dessvärre inte.

27. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Ja, om saker och ting bara hade funkat... eller om jag bara inte hade slutat vara kär i mitt ex.

28. Hur skulle du beskriva din stil år 2014?
Skjortor, korta kjolar, tunna svarta strumpbyxor.

29. Vad fick dig att må bra?
Min familj, mina vänner och allt som hörde sommaren till.

30. Vilken kändis var du mest sugen på?
Tom Hiddleston

31. Vem saknade du?
Stina, Martina och Annica, som pluggade utomlans på hösten. Och John.

32. De bästa nya människorna du träffade?
Anti och Hammy, Träffade väl egentligen Hammy 2013, men inte ordentligt.

 

2013

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?

Skrev ett spex, flyttade ihop med min pojkvän, blev vald till vice ordförande för SAKS, tog studieuppehåll, tog ställning till att avliva min katt, jobbade som läkarsekreterare, hade väldigt alldarliga samtal med en kollega. Kände mig för första gången som att jag faktiskt kommer kunna bli en bra läkare.

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Mitt löfte var att se till att 2013 blev ett underbart år och att jag skulle vara lycklig trots vissa mörka moln på min himmel. Det höll jag.

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Några bekanta fick en dotter :)

4. Dog någon som stod dig nära?
Nej, lyckligtvis inte.

5.Vilka länder besökte du?
Italien och Finland

6. Är det något du saknar år 2013 som du vill ha år 2014?
-

7. Vilket datum från år 2013 kommer du alltid att minnas?
13 maj

8. Vad var din största framgång 2013?
Att bli vald till vice ordförane för SAKS :D

9. Största misstaget?
-

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Låg på sjukhus några nätter i februari pga yrsel och kräkningar. I övrigt inget.

11. Bästa köpet?
-

12. Vad spenderade du mest pengar på?
Spexaktiviteter och kurslitteratur (om man inte räknar hyra och mat förstås).

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Att bli vald till vice ordförande för SAKS, att stå på scen i spexet och att klara kirurgikursen.

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2013?
Tuxedo junction
Eleanor Rigby - The Beatles

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Gladare

16. Vad önskar du att du gjort mer?
Tränat, läst skönlitterära böcker och pluggat diciplinerat. (kvar från 2010, haha)

17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Stressat.

18. Hur tillbringade du julen?
Lunch med pappas sida av släkten hemma hos mina föräldrar.

19. Blev du kär i år?
Har varit kär i år.

20. Favoritprogram på TV?
Tittar inte på TV, men favoritserie var Doctor Who

21. Bästa boken du läste i år?
-

22. Största musikaliska upptäckten?
-

24. Något du önskade dig och fick när du fyllde år?
-

25. Något du önskade dig men inte fick?
-

26. Vad gjorde du på din födelsedag 2012?
Jobbade på dagen och åt musselsoppa med Annica på kvällen, eftersom John var på rep med Blåshjuden. Jag och John firade dagen därpå genom att äta på Familjen och gå på Doktor Glas.

27. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
-

28. Hur skulle du beskriva din stil år 2013?
Korta kjolar och shorts, strumpbyxor och nån tröja.

29. Vad fick dig att må bra?
Mina underbara och helt fantastiskt kloka vänner, att ligga i hans famn (att sova med honom varje natt), att flytta ihop med honom.

30. Vilken kändis var du mest sugen på?
Joseph Gordon-Levitt. Så jävla het.

31. Vem saknade du?
-

32. De bästa nya människorna du träffade?
Henry, Johanna B, Timmy, Daniel B. Och en massa trevligt kårfolk.


The Land of Decoration

Jag har nyligen läst ut en bok som heter The Land of Decoration av Grace McCleen. Jag kan meddela att den var smått fantastisk, även bortsett från det otroligt vackra omslaget (se nedan - OBS att sidornas kanter är lila!!!! <3<3<3).
 
Boken handlar om en tioårig flicka som uppfostas i en religiös sekt. Hon är på grund av detta lite udda och blir mobbad i skolan. Av ett flertal anledningar tar hon därför sin tillflykt till en fantasivärld som hon byggt upp i sitt rum: en modell avhur hon föreställer sig det förlovade landet, där hon kommer hamna efter Armageddon.
 
Det är svårt att säga så mycket om den här boken utan att spoila den för mycket, men kort sagt suddas gränserna mellan fantasi och verklighet snart ut litegrann och saker börjar hända.
 
Detta är en mycket gripande och fantastiskt vackert skriven berättelse om förälder-barn-relationen, religionens inverkan på livet och samhällets syn på det som avviker från normen.
 
Rekommenderas starkt!
 

Boklista

Hej hopp! Längesen jag skrev. Har jobbat alldeles för mycket, mått ganska dåligt och inte heller läst något, såatteh... japp.

Jag är för närvarande sjuk. Min kropp har varit het upp och ner och svängt mellan "Hallå! Stick ut och spring eller nåt! Waaaah! FÖR MYCKET ENERGIIII!!!" och "Uuuuh.... över 39 graders feber....". Nu har jag bara väldig mycket hosta och ingen röst, så jag tror jag är på bättringsvägen, haha.... firar detta med en boklista, för jag har sovit i ty2,5 dygn och kan inte somna riktigt än.

1) What fictional character has the best style?
Skulle vilja säga Kaye Fierch i Tithe: A Modern Faerie Tale. I alla fall så som jag föresäller mig hennes klädstil.

2) Your book girlfriend/boyfriend/ fictional crush?
Jag försökte verkligen anstränga m mig för att komma på någon annan än Ron Weasley, men nej... Ron Weasley. Fast alltså, inte som sjutonåring då. Jag är inget creep.

3) Ever loved a character but than started hating them?
Katniss Everdeen litegrann tyvärr... Katniss, what are you doing? Katniss, STAHP!

4) Biggest/Longest book on your shelf?
Harry Potter and the Order of the Phoenix

5) Heaviest book on your shelf?
Skulle gissa på The invention of Hugo Cabret (som jag inte har kommit mig för att läsa än :()

6) Do you have any book posters?
Nej

7) Do you have any book themed jewelry?
Jag har ett Deathly Hallows-halsband och ett halsband där det står "After all this time? Always...". Har även ett hasband med en grävling, som i mitt hvud symboliserar Hufflepuff. Så ja.

8) Book OTP?
Eleanor & Park

9) Favorite book series?
Harry Potter - kom igen.

10) Favorite Book-to-movie soundtrack?
Har inget bra svar tyvärr

11) A book story you miss/ wish would continue?
Anne på Grönkulla-serien kunde för min del ha fått fortsätta i oändlighet.

12) Favorite stand-alone?
Kanske Fågeln som vrider upp världen. Svårt att välja.

13) Since when do you read books?
Sen jag lärde mig läsa. När jag var fem eller nåt.

14) Which Hogwarts house are you in?
Hufflepuff pride!

15) Quality you look for in a book?
Känna och tänka nya saker!

16) Favorite book quote
"It does not do to dwell on dreams and forget to live"

17) Favorite author?
Haruki Murakami

18) Favorite book cover?
Se föregående inlägg

19) Action or Romance?
Båda

20) Where do you go when a sad moment happens?
Jag förflyttar mig nog inte...?

21) How long do you need to finish a book?
Kan ta några dagar, kan ta flera månader. Beror på bokan och livet i allmänhet.

22) How long is your mourning period?
Beror på boken. Oftast rätt kort. Väre med serier.

23) Least favorite Book?
Av nyligen lästa böcker: Resistance av Anita Shreve. Jag tyckte den var tacky.

24) Turn on in a character?
Humor

25) Turn off in a character?
Tjurskallighet

26) Reason i joined Booktube?
-

27) Name a scary book?
Haha, har inte läst "läskiga" böcker sen jag var liten och läste Kalla Kårar-serien...

28) Last book that made you cry?
The Fault in Our Stars

29) Last book that you gave 5 stars?
Eleanor & Park

30) Any favorite book titles?
Det handlar om dig är den bra titel

31) Last book you read?
Eleanor & Park

32) Book you're currently reading?
The Light Fantastic av Terry Pratchett

33) Last book adaptation you watched?
Kommer inte ihåg :S

34) A book character you always wanted to talk to?
Pastor Gregorius i Doktor Glas

35) An author you always wanted to talk to?
Astrid Lindgren

36) Favorite Book snack?
Äter inte när jag läser

37) Book world you want to live in?
Narnia när det är fred

38) Book world you DON’T want to live in?
Panem

39) Last time you smelled a book?
Haha, vet inte

40) Weird insults used in books?
Har aldrig riktigt tänkt på det

41) Favorite romance book?
Den vidunderliga kärlekens historia

42) Do you write?
Ja, men inte så myket som jag skulle vilja

43) Favorite magical item?
Tidvändare

44) Your quidditch position?
I publiken :P

45) Name a song you connect to a book
Norwegian wood kopplar jag ju samman med Norwegian wood. Yay fantasi!

46) Favorite book related chat up line?
?

47) Have you ever used it?
Använder inte sådana

48) Favorite book fandom?
Harry Potter <3

49) How many books do you own?
Inte tillräckligt många!

RSS 2.0