Ett halvfullt glas

Jag lever ett galet liv just nu. Svänger från det en till det andra, har tusen saker på G och är ständigt påväg någonstans. Och jag älskar det! Klart jag är lite orolig för hur det här ska gå, men just nu känns det fortfarande bra.

Jag sitte i min säng och käkar frukost och dricker te. Bussen till praktiken går inte än på ett tag, så jag kan ta det lite lugnt. Efter skolan ska jag jobba och sen ska jag dra in till stan och försöka träffa min tjejbästis, som fyler år idag. Vi hinner ses väldigt sällan tyvärr, för vi har båda så upbokade liv. I veckan väntar mig även ytterligare två danslektioner (hade en igår + sånglektion direkt efter, haha), ett möte + kick-off, praktik varjje dag, tenta och slutligen resa norrut för att hälsa på ytterligare en nära vän. Galet, men roligt!

Möjligen är jag lite orolig för den där tentan, men det ska nog gå bra...

I höst väntar över huvud taget mycket skoj. Många resor, mycket spex och andra kårengagemang, praktik som drar igång på allvar och så den underbara sången... och dansen som jag är så gld att jag tagit upp.

Jag älskar mitt liv just nu! Så det är som vanligt typ. Tack och lov att jag hittade upp från den där tillfälliga dippen jag var inne i nyss.

Jag har varit på en kursgård nästan hela veckan för att vi ska lära oss hur man pratar med folk om jobbiga saker. Det har varit tungt och omtumlande på mänga sätt. Då är man särskilt glad åt:

• att träffa någon man kände lite sen innan och bli helt omtumlad av en personlighet man missat helt
• att somna till pianospel en kväll
• att höra hur ens kompisar smyyyger in på rummet och viskar och försöker vara försiktiga och inte väcka en
• att känna en välbekant parfymdoft, även om doften kom från fel person
• att komma hem till en fantastisk danslektion

<3

Tillbaka från Finlandsturné med spexet. Förkyld, utan röst, äcklig och trött, men glad. Möts i brevlådan av tre brev som inte är räkningar: ett tjockt kuvert med mobilladdare plus klocka som jag glömde hos en kompis, samt en liten lapp som fick mig att le stort, och två brev som jag inte öppnat ännu. Jag har så fina vänner!

Peppen har återvänt. Efter några veckors nedgång känner jag sakta men säkert hur jag blir glad och pepp igen, så som jag varit nästan hela året fram till nu. Detta kan jag bara tacka mina finfina vänner för. Vore inte de så himla glada och snälla och allmänt bra hade det mesta varit mycket jobbigare.

Nu är jag mest... stillsamt glad. Jag har sytt på ett halvt byxben som kommer fårn en kompis overall på min egen. Imorgon skulle man kunna säga att Finlandsturnén börjar. Imorgon kväll ska jag sova på Hvillan, och morgonen därpå drar det igång. Wooosh!

Jag har bara oorganiserade tankar just nu. En kompis sade att jag är en regnbåge av känslor. Det var bara fint för att det var han som sade det. Det var så typiskt honom att jag blev alldeles glad.

Jag har inte bloggat på länge, länge. Igen. Men vem bryr sig? Here goes...

I helgen spontanåkte jag upp till Västerås. Så från fredag kväll när jag kom upp till nu tidigare ikväll när jag kte tillbaka hem har jag spenderat största delen av tiden med att kramas och bli kramad, disktera nördigheter, viktigheter och oviktigheter, få en del av ett overallsben och ge bort en ungefär lika stor del av ett overallsben, se Blade 3, få en puss på kinden, massera, få massage, pilla i hår, bli pillad i hår, få puss på huvudet... allt som är värt och mysigt helt enkelt.

Och jag kan egentligen bara konstatera en sak. Något som jag redan visste: jag känner människor som gör Västerås till Sveriges vackraste stad.