Puhpinnar
Åh, jag har just haft en fantastiskt fin kväll.
Efter jobbet drog jag hem snabbt för att uträtta lite ärenden, och sen tillbaka till stan igen för att träffa två vänner från spexet: Alice och Markus. Vi sågs i kvällssolen på Kungsportspltsen, åt falafel i gräset vid vattnet och tog sen en promenad bort mot Trädgårdsföreningen, ner till Korsvägen och bort mot Mölndalsån. Det var Markus som kom på det.
"Vi leker Puhpinne!" sade han till mig medan Alice pratade i telefon.
"Vad är det?" svarade jag.
"PUHPINNE!"
"Jaha! Jaaa!"
När Alice hade lagt på sade Markus: "Vi leker Puhpinne!"
"Vad är det?" svarade Alice.
"PUHPINNE!"
"Jaha! Jaaa!"Sedan började jakten på bra pinnar, oh så småningom hade vi varsin och var framme vid första bron. Vi Puhpinnade oss hela vägen bort till Ullevi (tre broar), fast Alce gav upp och gick hem för att sova efter andra. Markus vann egentligen varje gång, men han påstod att det blev oavgjort i slutet.
När broarna var slut styrde vi stegen tillbaka mot Avenyn. Vi gick genom en sorts naturlig allé av lönn och alm. Han visslade, jag gick med lätt gapande mun och bakböjt huvud och tittade leende på lövverket ovanför oss.Vi sade inte så mycket, förutom att prata lite om hur fult Göteborg är. Men mer behövdes inte. För vi vet att vi tycker om varandra. Och han vet att han har sina vänner kvar fast han gjorde slut med sin flickvän, tillika en av mina bästa vänner och min sambo, i lördags.
När jag hoppade av vagnen hemma skickade jag honom ett SMS:
"Ni är så himla bra!"
"Du med" svarade han.
Jag kan typ inte sluta le. Jag har hjärtat fullt av kärlek.
Om bara det kunde bli fredag nu så John kommer hit också. Saknar honom nåt vansinnigt.
