Ett halvfullt glas

Som jag skrev i ett tidigare inlägg har jag nyligen läst böcker som jag tolkar som att ha ett "vi måste förstå att vi inte förstår andra"-buskap/tema. Den ena mer uttalat så. Den andra kanske mindre.

 

Som jag skrev i ett tidigare inlägg har jag nyligen läst böcker som jag tolkar som att ha ett "vi måste förstå att vi inte förstår andra"-buskap/tema. Den ena mer uttalat så. Den andra kanske mindre.

 

Först läste jag Paper Towns av John Green. Boken handlar om Quentin, som är en sån där "jag är en nördig tönt i skolan, men jag bryr mig inte för jag har en framtid... fast jag bryr mig lite ändå"-person. Eller nej, låt mig omformulera mig: Boken berättas av Quentin. Den handlar om Margo - tjejen som Quentin bor granne med, och har varit förälskad i, typ alltid. Eller nej, låt mig omformulera mig igen: Boken handlar om att förstå att vi inte förstår andra, och inte riktigt oss själva heller. Men verktyget som Green använder för att komma fram till denna handling är följande: Quentin är kär i Margo. Margo är mystisk och cool och en dag försvinner hon. Quentin försöker ta reda på vad som har hänt med henne.

 

När jag började läsa boken blev jag först lite otålig, och nästan besviken, på John Green (som jag är ett stort fan av, dels för hans böcker, men nästan främst för hans arbete på YouTbe). Handlingen kändes Murakami-esque, och eftersom Greens bok Looking for Alaska hade lite samma koncept fick jag en lite dålig känsla (konceptet ifråga är typ "kille möter mystisk tjej och hon är hans katalysator för personlig utveckling"... jag kritiserade Haruki Murakami för det i detta inlägg). Green och Murakami har dock helt olika approach i sitt historieberättande. Murakami är lyrisk, poetisk och mörk. Green kan förvisso vara mörk, men hans sätt att skriva är är mer lättsamt och humoristiskt, och det var nog det som fik mig att fortsätta läsa. Om Greens språk vore mer svårläst hade jag nog gett upp. Jag är väldigt glad att jag inte gjorde det, för allteftersom historen vecklas ut visar det sig att Green inte alls ställer sig bakom det koncept jag trodde han använde sig av, utan snarare problematiserar det. Tack, John Green, för det.

 

Allt som allt är Paper Towns en rolig, spännande och gripande bok. Jag hade svårt att lägga ifrån mig den och läste den inom loppet av bara några dagar. Det är en riktigt bra bok, som är skriven för ungdomar, men som kan vara väl värd att läsa även som vuxen. Budskapet är aldrig försent att ta till sig av, eller påminnas om. Jag saknade emellertid det där lilla extra "ummpf"-et i form av en plottwist eller riktigt vackert språk, som jag vill se i de böcker jag ger 5 sjärnor.  På Goodreads gav jag den därför 4 av 5 stjärnor

 

Jag älskar bokaffärer och vackra böcker! Häromdagen var jag inne i Science Fiction-bokhandeln och blev helt till mig av versioner av Discworld-serien (av Terry Pratchett) som jag aldrig sett tidiare. Eftersom jag dessutom bara har läst Colour of Magic kunde jag ju inte låta bli, utan köpte The Light Fantastic och Equal Rites, som är de två följande böckerna i serien. Så få himla pepp och exalterad över hur fina de är, och kan inte riktigt tåla mig till näta månad, då jag ämnar köpa två till. De är liksom för fina för att inte äga hela serien. Skojar inte ens. Jag tyckte väldigt mycket om Color of Magic, så har höga förhoppningar inför desa två läsuppleveser.

 

Bilderna är tagna med min mobil, så de är ju inte så bra och fångar inte riktigt upp textilytan och eller blanka bitarna. Men åååh <3

 

Vissa böcker betyder mer för en än andra. Här kommer jag lista tio böcker som har haft stort inflytande på mitt liv. På något sätt. Kanske har boken fått mig att tänka nya tankar, eller förstå saker jag inte förstått innan (om liet eller mig själv eller andra), eller bara helt enkelt påverkat mitt liv så mycket att det inte ens går att förstå.

 

Utan inbördes ordning, here we go (bokomslag klickbara, som alltid):

 

 

 

 

1. Harry Potter-serien av J.K. Rowling

Okej då, så lite inbördes ordning då, för ingen annan bok kommer i närheten av att ha betytt så mycket för mig som Harry Potter-böckerna. Det finns inte ens ord. Jag måste dock säga att det finns ett fantastiskt fin box set på exempelvis Adlibris, som jag funderar på att köpa, eftersom mina gamla böcker är hemma hos mina föräldrar och jag gärna vill låta böckerna finnas där också. Förutom kanske min första De Vises Sten för den är bokstavligt talat sönderläst, och det är lite guligt... och kanske även undantaget min Deathly Hallows, eftersom jag vann den i en kostymtävling när jag köade till boksläppet (jag och mina vänner var utklädda till quidditchbollarna).

 

 

2. Anne på Grönkulla-serien av L.M. Montgomery

Jag läste den första boken i denna serie när jag var 10 år gammal och det finns få bokkaraktärer som har påverkat mig så mycket som Anne Shirley. Hon är den sortens person alla borde sträva efter att vara. Dessa böcker lärde mig att drömma, vikten av att vara snäll mot andra människor och även vikten av att lyssna till sitt hjärta. Och med dessa klychor ut ägen går vi vidare.

 

 

3. Vingklippt ängel av Berny Pålsson
Har inga vidare kommentarer på detta.

 

 

4. PS. I Love You av Cecelia Ahern

Detta är ju lite makabert kanske, men det här är alltså boken jag alltid plockar fram och läser när jag mår dåligt och behöver gråta, men inte kan. Den har varit med mig genom en del grejer helt enkelt.

 

 

5. Äcklet av Jean-Paul Sartre

Läs mer om vad jag har att säga om denna bok här.

 

 

6. Dumskallarnas sammansvärjning av John Kennedy Toole

Detta är en bok jag verkligen skulle vilja läsa om. Den är fascinerande och en sån där bok som man uppskattar mer när man har läst klart den än när man faktiskt läser den... ni vet?

 

 

7. Le Petit Prince av Antoine de Saint-Exupéry

Denna bok är en vertabel skatt. Herregud, den är förtrollande. Jag läste den på franska vilket är originalspråket, men den är säkert lika njutbar på andra språk också. Särskilt om man inte kan franska.

 

 

8. Utvandrarserien av Vilhelm Moberg
Om man har läst den här serien oh den inte betyder mycket för en kan det vara så att man inte har något hjärta.

 

 

9. Comédia Infantil av Henning Mankell
Jag kom i kontakt med den här boken första gången när jag gick i tvåan och min skola bestämde sig för att detta var en lämplig bok att läsa högt för alla elever i klass 1-6 (det var en liten skola). Jag vet inte varför de tyckte att detta var en bra bok för små barn att ta del av, men den bet sig i alla fall fast hos mig. Läste om den när jag var äldre och ja... åh.

 

 

10. Allt av Astrid Lindgren

Vad ska jag säga+ Astrid Lindgren är min barndom. 

Jag hänger på Youtube en hel del (för mycket), och en genre av youtubevideor som jag verkligen gillar är "booktubers". Det vill säga folk som gör videor om böcker. Ett rätt vanligt förekommande fenomen är tags, dvs teman/"listor" som många booktubers gör. Jag tycker sånt är kul, men den här fejan ska minsann inte upp på Youtube, så jag får väl göra dem i textform istället.

Den här tagen heter Inside & Out. Fattar inte riktigt varför den var tvungen att heta det, men jaja.

 

I Inside flap/Back of the book summaries: Too much info? Or not enough?
- Det är ju olika från bok till bok förstås. Men jag brukar vilja ha nån sorts info i alla fall, så att jag vet om det är sannolikt att jag kommer gilla boken eller inte och kan börja läsningen fylld av fördomar. Haha...

N New book: What form do you want it in? Be honest: Audiobook, E-Book, Paperback, or Hardcover?
- Pocket är billigare och känns bättre att slänga med i väskan, men inbunden funkar också. Ljudböcker är inte min grej (glömmer att lyssna) och jag har ingen läsplatta. Läste faktiskt Mockingjay från min iPhone eftersom jag var i Visby när jag hade läst ut Catching Fire, och bokaffären där hade inte Mockingjay. Rekommenderar det inte: telefonskärmen är för liten.

- Åh GUD nej! Det har hänt att jag stryker under väldigt fina delar, men annars är jag väldigt, väldigt rädd om mina böcker. Inget kladdande och definitivt inga jäkla hundöron. Viker du hundöron i en bok jag lånar ut till dig kan vi inte vara vänner längre.

- När jag var liten hade jag en dålig vana att läsa sista ordet i boken innan jag började läsa. Oklart varför. Ibland hoppar mina ögon till längre fram på uppslaget utan att jag vill. Brukar lösa detta genom att lägga ena handen ivägen, hehe.

&

O Organized bookshelves, or Outrageous bookshelves?
- Har en bokhylla med böckerna jag läst och en bokhylla med böcker om jag inte läst samt facklitteratur. Skönlitterära böcker är ordnade i bokstavsordning efter författarens efternamn. Facklitteratur är ordnad efter när jag köpte boken (äldst längst till vänster). Så skulle säga välordnade.

- Ja. Typ i alla fall. Jag har plockat upp böcker i boaffärer baserat på omslaget och sedan kollat om jag kan tänkas gilla dem. Äcklet av Jean-Paul Sartre till exempel. 

Okej, så det här är en lite speciell bok eftersom den kräver att man läst en bok av en annan författare för att förstå grejen. Det är yp som fan fiction, fast på väldigt hög nivå. Jag rekommenderar er därför inte att läsa Gregorius innan ni först läst Doktor Glas av Hjalmar Söderberg (också en mycket bra bok, men inte en av mina absoluta favoriter). Doktor Glas handlar om en ensam läkare, om i dagboksform beskriver sitt liv och hans möten med pastor Gregorius (see where this is going?), dennes hustru Helga. Utan att avslöja för mycket om någon av böckerna kan man säga att pastor Gregorius är "skurken" i Doktor Glas. I Bengt Ohlssons roman Gregorius beskrivs samma händelseförlopp som i Doktor Glas, fast ur pastorns ögon istället. Jag tilltalades väldigt mycket av konceptet redan innan jag började läsa boken, eftersom jag tyckte synd om pastorn när jag läste Doktor Glas och kände det som att han var en missuppfattad karaktär. Boken överträffade emellertid alla mina förväntningar. Den skapar en värld runt händelseförloppet i Doktor Glas som känns helt trovärdig, språkbruket är perfekt (boken utspelar sig ca 100 år innan den skrevs) och den ger en ny dimension åt Hjalmar Söderbergs roman. Jag älskar verkligen den här boken. Den är fantastisk.

Jag har i perioder läst väldigt mycket, och har därmed skaffat mig ett gäng favoritböcker. Favoritböcker vill åtminstone jag sprida till så många människor som jag bara kan. Därför har jag bestämt mig för att skria inlägg om dessa små guldkorn ett efter ett. Enjoy.

 

 

Det var många år sedan jag läste den här boken, men den har hängt sig kvar mitt medvetande som en av mina bästa läsupplevelser någonsin. Tyvärr kan jag inte redogöra jättebra för handlingen eftersom det var så längesen jag läste den, och jag kan inte riktigt heller säga VAD exakt det var som fick mig att tycka så mycket om den. Lite oklart... men lita på mig ändå!

 

Väldigt kortfattat handlar den om en en pojke (Hercule) som föds på ett bordell. Han är vanställd och dessutom döv. Däremot kan han läsa andras tankar. Eftersom detta utspelar sig på 1800-talet kan ni ju tänka er hur en missbildad tankeläsande människa blir behandlad. Just det: inte kanoners. Hercules liv kommer att kantas av många fruktansvärda händelser, men boken har en genomgående ljuspunkt: hans kärlek till flickan Henriette, som också växte upp på bordellen.

Jag tänkte att jag skulle komma igång med att blogga igen. Mest för att jag tycker det är kul. Jag tänkte, i samma veve, att jag skulle vilja börja dokumentera vilka böcker jag läser, och vad jag tycker om dem. Jag jobbar nämligen på att börja läsa igen, eftersom det är något jag varit rätt kass på sen... ja, sen jag började på universitetet för fem(!) år sedan. Dessa två tankar var ju ytterst kompatibla - tänka sig!

 

Jag hade för några år sedan ett nyårslöfte att jag skulle läsa tolv böcker på ett år. Det är ju typ ingewnting, men jag lyckades ändå inte uppfylla det. Nu har jag bestämt att jag ska läsa tolv böcker DETTA kalenderår istället. Eftersom det redan är juli, och jag har mycket annat för mig, får vi se hur detta går. Vi hoppas på det bästa helt enkelt.

 

Jag följer Sandra Beijers blogg Niotillfem och tycker om sättet hon skriver, så jag var väldigt förväntansfull när jag började läsa denna bok. Kanske hade jag lite för höga förväntningar. Boken var förstås väldigt fin och så, och väldigt "niotillfemmig" i hur den porträtterade det att vara tonåring, hjärtbultande kär, ångestfylld och gå runt med känslan av att vänta på någonting. Det var bara det att... jag kände det som om jag var för gammal för den här boken. Jag kunde på sätt och vis relatera till karaktärerna, eftersom jag ju varit tonåring och känt tusen känslor samtidigt och klottrat dagböcker fulla av tankar på killar och allt det där, men boken fick mig inte att känna eller tänka något nytt. Och det är en sak jag verkligen verkligen vill få ut av de böcker jag läser. Så den var helt okej, men inte mer, i mina ögon. Tyvärr. Jag kommer emellertid ändå läsa hennes nästa bok, om/när det kommer en sådan.

 

 

Om detta talar man endast med kaniner av Anna Höglund
Denna bok var en förtjusande liten sak. Jag läste den två gånger samma eftermiddag. Fantastiskt fin och sorgsen berättelse om hur det kan kännas att vara ensam, eller kanske snarare hur det kan kännas att leva. Som en liten dikt eller idé till sångtext per sida ungefär. Finns inte så mycket mer att säga. Läs den!

Äcklet av Jean-Paul Sartre
Ärligt talat köpte jag mest denna bok för att den var så himla vacker. Sedan har jag också en tanke om att jag nog borde allmänbilda mig och läsa mer av "stora" tänkare och författare, och Satrte kvalar nog in i den ligan. Hursomhelst. Jag blev väldigt positivt överraskad av innehållet. Det är otroligt vackert skriven bok. Den beskriver, i dagboksform, världen ur ögonen på en deprimerad och ångestfylld man och förklarar genom detta grunderna till existensialismen. Äcklet är definitivt en bok som kan läsas på (minst) två olika sätt, beroende på inställning och sinnesstämning. Jag skulle verkligen rekommendera den här boken, men kanske avråda de som själva lider av depression eller svår existensiell ångest från att läsa den. Det var en fascinerande, om än stundvis (emotionellt) tung, läsupplevelse, som definitivt gav mig lust att läsa fler böcker av den här typen.

 

 

Haruki Murakami kan vara min favoritförfattare, och jag var därför väldigt pepp på att läsa denna bok, som är den senaste som kommit ut i Sverige. För den som är bekant med Murakamis tidigare verk kan sägas att denna bok är mer åt det lyriska Norwegian Wood-håller och mindre åt det surrealistiska Kafta på Stranden-hållet.

 

Detta är en tunn liten sak, som förmodligen skulle ha gjort sig bäst som sträckläsning. Det skulle ha understrukit hur vackert de återberättade minnena hakar i varandra då läsaren nästan obemärkt förflyttas fram och tillbaka i tid och rum. Jag klarade inte riktigt av att läsa den utan uppehåll på grund av att jag jobbade samtidigt som jag läste, men jag njöt ändå fullt ut av den. Jag skulle vilja beskriva boken som en självbiografi, även om den då och då gränsar till novell. Läsaren tas på en resa över kontinenter och årtionden, fram och tillbaka, från ämne till ämne. Kort sagt är boken ett i det närmaste perfekt porträtt av hur en person tänker tillbaka på sitt liv och assoccierar fritt. Jag skulle till och med vilja sträcka mig till att kalla boken för smått genialisk. En av de bästa läsupplevelser jag haft på mycket, mycket länge.

 

 

Eleanor & Park handlar om två missanpassade tonåringar som möts och blir kära. Men detta är inte vilken kärlekshistoria som helst. Eller, snarare, den är nästan precis som vilken kärlekshistoria som helst, och det är det som gör den så speciell i sin genre. Jag läste ut denna underbara bok igår och har inte riktigt smält den ännu. Men alltså. Gud. Den fick mig att tänka på alla gånger jag varit kär, och den fick mig att bli förälskad igen: i livet, i kärleken, i den här boken och kanske också i en specifik person.