Hångla

Hångla är ett jättefult ord. Det låter som om det är en brutal aktivitet, eller åtminstone lite ofin. Okej, så hångel (särskilt alla de senaste gångerna jag har ägnat mig åt det) behöver inte innebära stormande kärlek och knän som blir så darriga att man nästan inte kan stå, men ändå. Att kyssa en annan människa (mycket) och röra vid varandra är inte dåligt på något vis så länge båda är med på noterna. Det är snarare väldigt fint. Ändå klingar det så himla dåligt när man säger att man har hånglat upp valfri kille/tjej på festen igår. Det är synd.

Jag tänker på det här lite extra just för tillfället. Jag hånglade nämligen med två killar på en fest jag var på häromdagen. Ja, precis. Två. Spelar det någon roll? Jag har hånglat med båda två tidigare. Fast aldrig på samma fest. Spelar DET någon roll? Hur som helst så var det bara mysigt helt enkelt. Jag är inte kär i någon av dem, och vi vet var vi har varandra. Så, nej, det spelar ingen roll.

Jag gillar att vara ung och älska livet och människorna i det. Extra mycket när man får hångla lite ibland. Eller ofta. Men man borde verkligen hitta ett nytt ord för det.

.

Jag älskar livet.

You make me feel stronger

Vänner är det viktigaste som finns. Jag vet att jag inte är den första att säga detta, och förhoppningsvis inte den sista heller, men det tåls att sägas om och om igen. Vänner är viktiga och ett mycket bra påfund.

Idag pratade jag med en av mina närmaste vänner om ett lättsamt ämne. Vi skämtade och det var liksom bara trevligt småprat. Men så plötsligt. Helt otippat trillade vi in på ett ämne som är väldigt känsligt för mig och alltid gör mig ledsen: min kropp. Tänker inte breda ut mig kring detta ämne nu, för jag varken orkar eller vill, men det finns ett till inlägg om detta i den här kategorin. Poängen här är egentligen att jag blev ledsen.

Och han lyssnade, frågade, var tyst, tyckte om, brydde sig, kände och tänkte. Var precis sådär som bara han kan vara och som samtidigt alla goda vänner är. En bra vän. Och nu är jag fortfarande ledsen, men framförallt glad och tacksam för att jag har honom. Han är underbar.

Och imorgon ska jag träffa min bästis, och vi ska bara prata om roliga saker nästan och i alla fall inget som gör mig ledsen. Jag saknar henne så mycket, så det ska bli helt underbart att ses.

<3

I'll follow you into the dark

Jag är en person som sjunger för mig själv när jag... gör i princip vad som helst: städar, promenerar, sätter upp håret, ja, vad som helst. Det är ingenting jag väljer medvetet utan det sker v sig själv. Ibland är det lite pinsamt (t.ex. om man är ute och går och stöter på folk som tittar konstigt), men oftast är det bara en naturlig del av mitt beteende. Folk jag känner brukar påpeka det, och de flesta tyker det är lite lustigt, men rätt gulligt. Och det är ju bra.

Jag tycker själv att det är jättemysigt när folk sjunger utan att riktigt vara medvetna om det. T.ex. i duschen. Nu i helgen var jag exempelvis uppe hos en kompis som gör just det, och jag tycker det är himla fint. Nu har jag Death Cab fort Cutie's låt som jag citerar i rubriken på hjärnan för att han sjöng den när han stod och diskade. Mys!

RSS 2.0