Dag 08 – Ett ögonblick
Ett ögonblick jag minns... en bild som för alltid och evigt (kanske) etsat sig fast på min näthinna. I alla fall som man tror, för man kan ju efterkonstruera lite. En mängd ögonblick far just förbi för min inre syn och jag upplever det lite som ett lyckohjul på Liseberg när ögonblicksbilderna far förbi långsammare och långsammare, för att slutligen stanna...
Det är den 9 september 2009 och jag har åkt buss hem från dagens nollningsaktiviteter. Det är ganska sent på kvällen och jag vet att mamma eller pappa ska hämta mig med bilen. Men när jag hoppar av står de båda där, bredvid varandra. Mamma till vänster, pappa till höger. Pappa har händerna knutna framför sig, och båda har ansiktsuttryck som säger allt. "Nej!" halvskriker jag och börjar gråta, för jag vet att min älskade farfar är död.
Det är ögonblicket jag väljer att skriva om. Det är inte ett positivt ögonblick, men ett laddat med väldigt starka känslor. Vill ni läsa om ett vackert ögonblick, som är förknippat med detta, kan ni klicka här.
Det är den 9 september 2009 och jag har åkt buss hem från dagens nollningsaktiviteter. Det är ganska sent på kvällen och jag vet att mamma eller pappa ska hämta mig med bilen. Men när jag hoppar av står de båda där, bredvid varandra. Mamma till vänster, pappa till höger. Pappa har händerna knutna framför sig, och båda har ansiktsuttryck som säger allt. "Nej!" halvskriker jag och börjar gråta, för jag vet att min älskade farfar är död.
Det är ögonblicket jag väljer att skriva om. Det är inte ett positivt ögonblick, men ett laddat med väldigt starka känslor. Vill ni läsa om ett vackert ögonblick, som är förknippat med detta, kan ni klicka här.
Kommentarer
Trackback
