Ett halvfullt glas

Jag skulle ha gått och lagt mig för längesen, men först satt jag och tänkte länge på att min finaste killkompis är kär, och på hur mycket jag hoppas (av hela mitt hjärta och med allt jag har) på att han ska få bli lycklig, och inte gråta. Sen kom jag att tänka på Honom och på hur det skulle vara att ha honom här nu, dra fingrarna genom hans hår, prata och kanske till och med få kyssa honom. Och då dog jag lite. Så nu borde jag nog sova.