Ett halvfullt glas

Hångla är ett jättefult ord. Det låter som om det är en brutal aktivitet, eller åtminstone lite ofin. Okej, så hångel (särskilt alla de senaste gångerna jag har ägnat mig åt det) behöver inte innebära stormande kärlek och knän som blir så darriga att man nästan inte kan stå, men ändå. Att kyssa en annan människa (mycket) och röra vid varandra är inte dåligt på något vis så länge båda är med på noterna. Det är snarare väldigt fint. Ändå klingar det så himla dåligt när man säger att man har hånglat upp valfri kille/tjej på festen igår. Det är synd.

Jag tänker på det här lite extra just för tillfället. Jag hånglade nämligen med två killar på en fest jag var på häromdagen. Ja, precis. Två. Spelar det någon roll? Jag har hånglat med båda två tidigare. Fast aldrig på samma fest. Spelar DET någon roll? Hur som helst så var det bara mysigt helt enkelt. Jag är inte kär i någon av dem, och vi vet var vi har varandra. Så, nej, det spelar ingen roll.

Jag gillar att vara ung och älska livet och människorna i det. Extra mycket när man får hångla lite ibland. Eller ofta. Men man borde verkligen hitta ett nytt ord för det.