Ett halvfullt glas

Jag skriver väldigt sällan här, och får ännu mer sällan kommentarer. Men just nyss när jag loggade in (och tänkte skriva ett inlägg om hur underbart livet är för att jag har fina vänner och älskar när det blåser, och att jag har köpt te med polkagrissmak och nya Magic-kort) såg jag att jag hade fått en kommentar på det här inlägget. Och jag blev bara så tokigt glad. För att jag har påverkat någon annans sätt att se på en händelse i sitt liv, i alla fall lite grann.

Det är sånt som får mig att vilja blogga oftare... som om det faktiskt skulle hända.