Ett halvfullt glas

Har inte skrivit på länge igen nu. Först var jag borta och sen har jag inte känt för det, helt enkelt.

Nu känner jag dock för det.

Jag har haft underbara dagar sen jag skrev sist. Hela jag fylldes upp av den känslan ikväll när jag hoppade av spårvagnen på min hållplats: jag älskar mitt liv! Jag har massor av fina vänner på olika håll, och jag har haft den stora förmånen att under den närmsta veckan träffa en hel drös av dem.

Vi hade ju en otroligt lyckad överraskningsfest i Halmstad förra helgen med några av mina finaste kursare, sen åkte jag bara hem och vände, för att ta mig uppåt landet till Nyköping, där jag träffade fina, finare, finaste lajvarna, som gör mig helt lycklig bara jag ser dem, i ungefär två dygn. När jag var hemma igen drog det ihop sig till grillkväll med en hoper gamla vänner från min by och från gymnasiet, och idag träffade jag några härliga spexare.

När jag jobbade häromdagen kände jag mig ovanligt glad, käck och pepp. En kund hade lite olika problem med sina varor, men dessa avhjälpte jag i en handändning och med ett leende på läpparna. Hon blev då helt förvånad och glad och sade att jag var "då rätt person på rätt plats" och att jag nog skulle bli personalchef. Fin komplimang, även om jag aldrig kommer klättra i graderna på det jobbet.

Jag är hemma i Göteborg över natten och ska tvätta lite imorgon bitti och dammsuga golvet i lägenheten (samt diska), sen tillbaka hem för lite jobb och sen börjar omomtentapluggandet. Nu jävlar!