Ett halvfullt glas

I januari förra året befann jag mig i otroliga Nya Zeeland - ett land som jag älskar och en resa jag har underbara minnen från. Jag tog mig runt med ett bussbolag som heter Stray (rekommenderas kraftigt till alla som ska till NZ). Vid ett tillfälle fick jag inte plats på bussen från en surfby på nordöns västkust, så jag fick stanna där ett extra tag, lite mot min vilja. Såhär i efterhand känns det som en väldigt lycklig slump, för andra kvällen där träffade jag en kille från Wales: Eirian. Vi hade ett jättetrevlig samtal om allt och ingenting tillsammans med två andra backpackers ute på altanen till hostelets allrum. Nästa dag fick jag plats på bussen och var tvungen att åka, för jag hade ett datum att passa längre ner längs vägen.

När jag några veckor senare kom ner till Christchurch och skulle ta flyget därifrån till Sydney, och därmed avsluta min NZ-resa, hade Eirian hunnit tillbaka dit. Han bodde nämligen tillfälligt där och hade jobb på en bar. Så min sista kväll i Nya Zeeland spenderade jag på hans jobb efter stängningstid. Han bjöd mig på en drink eller två och vi pratade i timtal. Helt plötsligt var klockan fyra på morgonen! Han följde mig till mitt hostel och sedan sade vi hej då. Jag lämnade Nya Zeeland nästa dag och har inte träffat honom fysiskt sedan dess, men vi har haft mycket mailkontakt, och i vinter kommer han förhoppningsvis hit.