Min älskade farfar
Min farfar gick bort förra året. Det är den första av mina äldre släktingar som gått bort och det var fruktansvärt jobbigt. Men som tur är har jag ett väldigt fint sista minne av honom. Jag är inte riktigt säker på om det egentligen är mitt sista minne, för jag har alltid lite problem med kronologi, men det är i alla fall vad jag har bestämt mig för att betrakta det som.
Mitt sista minne av farfar
Vi satt ute på balkongen hemma hos honom och farmor och fikade. Vi åt bullar och kakor som farmor bakat, han drack tonic water och jag drack kaffe. Han skrattade och solen sken på honom och genom hans vita hår.
Mitt sista minne av farfar
Vi satt ute på balkongen hemma hos honom och farmor och fikade. Vi åt bullar och kakor som farmor bakat, han drack tonic water och jag drack kaffe. Han skrattade och solen sken på honom och genom hans vita hår.
Kommentarer
Postat av: Linda
jag beklagar, vet hur svårt det är att mista någon. Men vilket fint sista minne du har av honom! Håll fast vid det.
Postat av: Ponyo
Så fint sista minne av honom! :) Det är sådana minnen man ska hålla fast vid. Jag minns min farfar som den där knäppa, snälla gubben som alltid köpte massa godis till mig när vi var ute på äventyr när jag var liten. :) Det är mycket trevligare än att minnas hur sjuk han var på slutet.
Det var förresten egentligen inte vad du skrev hos egoina som gjorde att jag hajjade till utan mer hur du skrev tror jag. :) Det kändes som du bara på något sätt och sen kändes det här också som du. :) Jag la till dig på bloglovin' nu så jag inte ska missa att titta in här! :)
Kram
Trackback
