Ett halvfullt glas

Muserna var i den grekiska mytologin de gudinnor som inspirerade poeter, konstnärer, filosofer och intellektella. I modern tid har ordet "musa" använts för att beskriva en speciell perosn som inspirerar någon att utöva sitt (ofta kreativa) yrke.

 

Jag har inte ett väldigt kreativt jobb, men jag tycker om kreativitet och får utlopp för det genom att sjunga och skriva. I dessa mina "konstnärliga" utövanden skulle jag kanske inte säga att jag direkt har någon musa. Men det betyder inte att det inte finns människor i mitt liv som jag inspireras av. Det är jag öertygad om att alla har.

 

I mitt fall är den viktigaste funktionen, en musa kan ha, att inspirera mig till att bli en bättre, vänligare och med öppensinnad människa. Vem som varit denna musa för mig genom mitt liv har varierat efter vem jag för tillfället umgås mycket med och känner mig nära, men också efter vilken del av min personlighet jag för närvarande känner att jag behöver arbeta på. Mina musor har nästan allltid varit nära vänner, som inspirerar mig genom sitt sätt att vara och tänka, men också genom att jag tycker så mycket om den att jag blir motiverad att bli en bättre människa så att jag kan vara en bättre vän till dem. Mina musor är de viktigaste personerna i mitt liv, inte bara för att de är fantastiskt fina människor, utan också för att de plockar fram det bästa i mig. Utan dem skulle jag vara så mycket sämre.

 

Min nuvarande musa får mig att ifrågasätta värderingar och åsikter jag haft i många år (kanske slentrianmässigt, har jag insett), och utvecklar också min förmåga att möta svåra känslor hos andra. FÖr jag vill gör det på absolut bästa sätt. För jag tycker så fruktansvärt mycket om honom.