När allting bara blir för mycket
Ibland kör livet bara ihop sig och man vill helst sticka huvudet i sanden, sova i tusen år, slå med händerna över öronen och skrika "LALALALALALALA!"... ja, helt enkelt fly från alltihop. Jag är just nu inne i en sådan period.
Jag har en jätte(jättejättejätte)viktig omtenta i faggorna (ja, igen), jag har spexföreställningar, jobb, administrativa uppgifter i samband med jobb, problem med elen i in nya lägenhet, behöver städa och tvätta, fick precis avslag på en ansökan jag verkligen ville bli antagen på... och kom häomdagen till insikt med att jag fortfarande är kär i en kompis, som är tillsammans med en annan kompis. Krydda detta med ett vanligt skolliv, med sociala aktiviteter man vill vara med på, och vänner med diverse problem som man verkligen verkligen vill engagera sig i, och vi får en härlig mix av ALLDELES FÖR MYCKET PÅ EN OCH SAMMA GÅNG!
När jag kom hem häromdagen började jag gråta så fort jag kom innanför dörren. När jag inte kunde svara på en fråga under dagens seminarium var jag nära att börja gråta inför alla som var där. När jag kom hem idag och skulle plugga inför omtentan kraschade jag på sängen och sov i flera timmar istället...
Ja, det är helt enkelt en sån där jobbig del av livet som man mest önskar inte fanns, men som gör det ändå. För alla.
Vad ska man då göra i en sån här situation?
Jag är inte helt säker på att jag vet, om jag ska vara ärlig, men jag ska ändå flrslka förklara vad jag brukar göra, för att försöka reda ut det hela.
1) Gör listor!
Alla de där sakerna du måste göra verkar helt plötsligt inte lika ohanterliga om du skriver listor. Jag har nyligen
upptäckt att det bästa är att göra fyra olika listor:
- Viktiga saker som måste göras snarast
- Viktiga saker som kan vänta
- Oviktiga saker som måste göras snarast
- Oviktiga saker som kan vänta
jag vet! När man först tänker på det känns ALLT viktigt, men om du bryter ner det till vad som är viktigt för att
du ska överleva, och för att ditt liv ska fungera, utan att du får allvarliga problem på något vis, är de inte lika
många längre. Det hjälper alltid mig att inse att vissa saker faktiskt kan vänta.
2) Säg nej!
Lägg inte sten på börda, utan försök låta bli att ta på dig mer saker än de du redan har framför dig. Ta ett djupt
andetag, samla mod och säg att du inte har tid för tillfället. Någon annan får arrangera den där grejen, eller så
får det vänta tills du rett ut det du för tillfället har att göra.
3) Bit i det sura äpplet...
och avstå vissa roliga aktiviteter med vänner. De kommer att förstå, och de finns kvar där när du har klarat av
alla saker du har att stå i. Kom ihåg att inte döda din själ dock, men nöj dig med kanske en kaffe och en bulle
tillsammans med en vän: något som är trevligt och ger dig luft under vingarna, emn som inte tar så mycket tid.
4) Se ljuset i slutet av tunneln!
För det finns där. Vet att du kommer ta dig igenom detta och tänk på hur stolt du kommer känna dig då!
Ja, det var väl ungeför vad jag ahde att säga på ämnet. Nu måste jag återgå till att plugga i några timmar, innan jag somnar. Hela dagen imorgon är spedag - den sista för säsongen!
Jag har en jätte(jättejättejätte)viktig omtenta i faggorna (ja, igen), jag har spexföreställningar, jobb, administrativa uppgifter i samband med jobb, problem med elen i in nya lägenhet, behöver städa och tvätta, fick precis avslag på en ansökan jag verkligen ville bli antagen på... och kom häomdagen till insikt med att jag fortfarande är kär i en kompis, som är tillsammans med en annan kompis. Krydda detta med ett vanligt skolliv, med sociala aktiviteter man vill vara med på, och vänner med diverse problem som man verkligen verkligen vill engagera sig i, och vi får en härlig mix av ALLDELES FÖR MYCKET PÅ EN OCH SAMMA GÅNG!
När jag kom hem häromdagen började jag gråta så fort jag kom innanför dörren. När jag inte kunde svara på en fråga under dagens seminarium var jag nära att börja gråta inför alla som var där. När jag kom hem idag och skulle plugga inför omtentan kraschade jag på sängen och sov i flera timmar istället...
Ja, det är helt enkelt en sån där jobbig del av livet som man mest önskar inte fanns, men som gör det ändå. För alla.
Vad ska man då göra i en sån här situation?
Jag är inte helt säker på att jag vet, om jag ska vara ärlig, men jag ska ändå flrslka förklara vad jag brukar göra, för att försöka reda ut det hela.
1) Gör listor!
Alla de där sakerna du måste göra verkar helt plötsligt inte lika ohanterliga om du skriver listor. Jag har nyligen
upptäckt att det bästa är att göra fyra olika listor:
- Viktiga saker som måste göras snarast
- Viktiga saker som kan vänta
- Oviktiga saker som måste göras snarast
- Oviktiga saker som kan vänta
jag vet! När man först tänker på det känns ALLT viktigt, men om du bryter ner det till vad som är viktigt för att
du ska överleva, och för att ditt liv ska fungera, utan att du får allvarliga problem på något vis, är de inte lika
många längre. Det hjälper alltid mig att inse att vissa saker faktiskt kan vänta.
2) Säg nej!
Lägg inte sten på börda, utan försök låta bli att ta på dig mer saker än de du redan har framför dig. Ta ett djupt
andetag, samla mod och säg att du inte har tid för tillfället. Någon annan får arrangera den där grejen, eller så
får det vänta tills du rett ut det du för tillfället har att göra.
3) Bit i det sura äpplet...
och avstå vissa roliga aktiviteter med vänner. De kommer att förstå, och de finns kvar där när du har klarat av
alla saker du har att stå i. Kom ihåg att inte döda din själ dock, men nöj dig med kanske en kaffe och en bulle
tillsammans med en vän: något som är trevligt och ger dig luft under vingarna, emn som inte tar så mycket tid.
4) Se ljuset i slutet av tunneln!
För det finns där. Vet att du kommer ta dig igenom detta och tänk på hur stolt du kommer känna dig då!
Ja, det var väl ungeför vad jag ahde att säga på ämnet. Nu måste jag återgå till att plugga i några timmar, innan jag somnar. Hela dagen imorgon är spedag - den sista för säsongen!
Kommentarer
Trackback
