Upp och ner, och upp-och-ner

Jag använde ett Oxford/Harvard-komma i rubriken. Känn er informerade, om ni inte kände till detta kommateringsbegrepp innan (jag gjorde inte det, jag kollade upp det på Wikipedia idag, istället för att göra andra saker, men den grejen kommer vi till snart...).

Okej, så idag hade jag tänkt göra två saker som är viktiga för mig och som jag igår kände mig väldig peppad för, nämligen plugga en massa och fixa saker i lägenheten (något jag väldigt gärna hade velat för att göra min sambo, som är bortrest, glad). Vad har jag gjort idag? Legat i min säng, ätit lite glass, kollat på en massa Youtube-videor och Wikipediat "Oxford-komman". "Vadan denna inaktivitet?", blir då den omedelbara frågeställningen. Jo, nu ska ni få höra:

Igår var jag på kårhuset där vi firade låtsasnyår. Det var supertrevligt, jag hade jättekul med mina vänner där och var superglad. När de skulle skjuta fyrverkerier drog jag två kompisar upp och satte oss på kårhusets tak för att se dem så bra som möjligt. Jag fastnade sedan på övervåningen av kårhuset och hängde med dessa vänner, och missade när mitt andra kompisgäng drog iväg på en efterfest. Ingen big deal, jag drog hem när jag kände för det och satte just nyckeln i dörren hemma när min telefon ringer och det är min bästa tjejkompis i detta gäng. Jag svarar och hör att hon gråter.

Det visade sig att på efterfesten jag inte följde med på (som tur var!) hade en hel mängd kärleksdrama utspelats, och resultatet var nu att två tjejer var jätteledsna, arga och besvikna... och att en av dem numera hatar mig. Hon är ingen jättenära vän, men det är ju skittråkigt att höra ändå såklart. Särskilt som jag vet att jag förtjänar hennes ilska. Kort och gott gick jag och lade mig och kände mig riktigt illa till mods. Jag vaknade likadan och har inte känt för att göra något alls idag. Jag har bara varit trött och bitter.

Så ja, livet suger ibland, men återigen... dessa vänner. Underbara, underbara vänner, som hör av sig medvetna eller icke-medvetna om att jag inte är på topp. Som bryr sig, som tycker om mig och vill hänga med mig, Även om jag inte riktigt är på humör så är det så himla värmande.

Vi får se hur den här sociala situationen utvecklas, det kommer bli väldigt intressant och säkert jobbigt. Men jag vet att det kommer lösa sig. Och jag kommer överleva.

Jag vet också att det senaste har det mest hamnat inlägg i "Molniga dagar"-kategorin på den här bloggen, och det är ju lite trist, men så är det ibland. Jag är faktiskt sjukt glad just nu egentligen, och känner mig inspirerad och peppad och allt det där. Men jag är upptagen med att njuta av det och glömmer bort att skriva om det. Kanske kommer det ett mer peppigt inlägg en annan dag, ganska snart.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0