Ett halvfullt glas

Vänner är det viktigaste som finns. Jag vet att jag inte är den första att säga detta, och förhoppningsvis inte den sista heller, men det tåls att sägas om och om igen. Vänner är viktiga och ett mycket bra påfund.

Idag pratade jag med en av mina närmaste vänner om ett lättsamt ämne. Vi skämtade och det var liksom bara trevligt småprat. Men så plötsligt. Helt otippat trillade vi in på ett ämne som är väldigt känsligt för mig och alltid gör mig ledsen: min kropp. Tänker inte breda ut mig kring detta ämne nu, för jag varken orkar eller vill, men det finns ett till inlägg om detta i den här kategorin. Poängen här är egentligen att jag blev ledsen.

Och han lyssnade, frågade, var tyst, tyckte om, brydde sig, kände och tänkte. Var precis sådär som bara han kan vara och som samtidigt alla goda vänner är. En bra vän. Och nu är jag fortfarande ledsen, men framförallt glad och tacksam för att jag har honom. Han är underbar.

Och imorgon ska jag träffa min bästis, och vi ska bara prata om roliga saker nästan och i alla fall inget som gör mig ledsen. Jag saknar henne så mycket, så det ska bli helt underbart att ses.

<3