"Är det jag som inte förstår?"

Ibland när jag läser verk, som är allmänt accepterade som stora, och inte uppskattar dem, ifrågasätter jag mig själv. "Är det mig det är fel på? Är det jag som inte förstår? Är jag inte intelligent nog att förstå storheten i det jag just läst?" Och så kan det säkert ofta vara. Jag gör mig inga föreställningar om att vara särdeles bildad eller intellektuell. Det är likväl en tråkig känsla, och just den som infann sig när jag hade läst klart Landet som icke är av Edith Södergran.

 

Edith Södergran är en högt hållen poet och anses vara en av de mest inflytelserika över modern svensk lyrik. Jag har innan vara läst den klassiska dikten som avslutas "... Du sökte en kvinna men fann en själ. Du är besviken" och vet inte riktigt vad jag väntade mig, men det var inte det jag fann på sidorna i Landet som icke är. 

Landet som icke är är en diktsamling med dikterskrivna över ett långt tidsplan, från 1911 och fram till Södergrans död. Dikterna är dramatiska och sagolika och saknar ofta tydligt versmått. För mig är det tydligt att poeten är ung, vilket jag tror är ett av mina problem. Ett annat av mina problem är Guds starka närvaro i många av verken.

Jag skulle kanske uppskatta Södergran mer om jag besatt större kunskap inom litteraturhistoria och därmed bättre kunde förstå betydelsen av hennes verk. Nu gör jag emellertid inte det och därför blev den här läsupplevelsen bara "bra" för mig. Vissa dikter var vackra,medan andra lämnade mig oberörd. Jag gav den 3 av 5 stjärnor på Goodreads.






Jag vill va den som gör dig glad

När man inte kan sluta le.

Att läsa högt

Jag kan från och med igår lägga till ännu en bok på min "läser för närvarande"-lista: Doktor Glas av Hjalmar Söderberg. En bok som jag redan läst.

Den oinvigde kan nu med rätta ifrågasätta varför jag inte tyckte att sex böcker samtidigt var nog, och kan kanske också fråga sig varför jag lägger tid på att läsa om en bok,när det finns så mycket böcker jag ännu inte upplevt. Såhär ligger det till:

En av mina absoluta favoritböcker är Gregorius av Bengt Olsson. Jag rekommenderar den till alla som orkar lyssna. En förutsättning för att kunna uppskatta Gregorius är dock att ha läst Doktor Glas först. När jag så för ett tag sedan pratade om böcker med en person jag tycker om uppmanade jag därför honom att läsa dessa två. Han ville gärna, men fann inte riktigt orken. Eftersom jag vill att alla människor ska ta del av Gregorius föreslog jag att jag skulle läsa högt för honom. Han nappade och igår började jag därför läsa Doktor Glas högt för honom över telefon.

Jag har inte läst en längre text högt sedan jag var barnflicka i Nya Zeeland, så jag visste inte alls hur det skulle fungera. Efter första lässessionen kan jag konstatera att det är mysigt att läsa högt för någon annan, men också svårt. För att inte staka sig eller betona saker fel måste man läsa i förväg lite, samtidigt som munnen säger det som står någon mening tidigare i texten. Att göra texten någorlunda intressant för den som lyssnar, med hjälp av exempelvis tonfall och konstpauser, är inte heller det lättaste. Men en rolig ny utmaning helt klart! Jag hoppas att det blir något vi fortsätter med.

En hel bunt lästa böcker

Jag har läst sju böcker sedan jag sist skrev om vad jag läst, vilket innebär att jag nu har läst 15 böcker i år. Är sjukt stolt över detta, eftersom jag därmed är tre böcker över mitt ursprungliga mål för året, och tre böcker ifrån att uppnå mitt nya mål. I'm on a roll, helt enkelt!
 
Jag orkar inte skriva ett helt inlägg om var och en av dessa böcker, så därför skriver jag istället en kortare sammanfattning tillsammans med mitt Goodreadsbetyg. Alla bilder på omslag länkar till bildkällan, som vanligt.
 
The Art of Fielding av Chad Harbach
Den här boken rekommenderades av John Green och jag impulsköpte den på Barnes and Noble i Chicago. Det tog ganska lång tid för mig att ta mig igenom den, men det hade mer med mitt liv i allmänhet att göra än med boen i sig, för: Fan. Vad. Bra. Boken utspelar sig på ett college i USA och kretsar kring ett antal karaktärers liv, hur de influeras av varandra och vad som händer främst under några månader i slutet av ett skolår. Den handlar lite om basaball, lite om Herman Melville och framförallt om karaktärernas liv och känslor. Det är svårt att beskriva den, men den fick en verkligen att känna med, och bry sig om, karaktärerna utan att man ens riktigt visste varför. Fantastisk och medryckande läsning. Jag gav den 5 av 5 stjärnor på Goodreads.
 
Through the Woods av Emiy Carroll
Efter The Art of Fielding visste jag inte riktigt vad jag skulle läsa, för det kändes inte som att något i min bokhylla skulle kunna mäta sig. Så jag började med en ny grej: Jag har alla mina böcker listade i ett Excelark och slumpar fram vilken bok jag ska läsa härnäst. Den första bok som slumpades fram var denna "graphic novel" (vet inte riktigt vad det kallas på svenska?). Den har blivit högt prisad på Booktube, så jag hade hga förväntningar. Tyvärr var jag inte superimponerad. Boken innehåller ett antal småläskiga historier och en rätt fin teckningsstil, men jag fick verkligen ingen "wow-känsla" av någon av berättelserna. Den var överlag bara... okej. Jag gav den 3 av 5 stjärnor på Goodreads.
 
Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson
Nästa bok som slumpades fram ur Excelarket var denna lilla juvel. En kort bok med ett stort innehåll. Boken handlar om en kvinna som blir förälskad i en man och hur deras relation uvecklar sig över tiden. Den behandlar framförallt hur lite man ibland värderar sig själv när man är kär, och hur snedfördelad en relation riskerar att bli om den ena känne rmer än den andra. En smärtsam men nyttig läsupplevelse för mig, och en ny favorit. Jag gav den 5 av 5 stjärnor på Goodreads.
 

Efter Egenmäktigt förfarande slumpade jag fram Brott och Straff, vilket ju är en ganska tung bok, så för att inte totalkrascha läsmässigt bestämde jag mig för att hitta ett kul sätt att läsa några av mina lite mer lättsmälta böcker också. Jag gjorde detta genom att välja dem i regnbågstema, baserat på färgen på bokryggen. Jag valde sex böcker och har hunnit igenom tre av dem hittills.
 
The Statistical Probability of Love at First Sight av Jennifer E. Smith
Min röda bok. Jag flög igenom denna söta lilla tonårsromans, som utspelar sig under cirka ett dygns tid. Den handlar om en tjej och en kille som stöter på varandra på en flygplats, och vad som händer därefter. En ganska klassisk kärleksberättelse, som säkert skule bli en bra chick-flick. Den var lättläst, svår att lägga ner och överlag en förtjusande berättelse. Iget litterärt mästerverk direkt, men det väntade jag mig inte heller. Jag gav den 4 av 5 stjärnor på Goodreads.
 
 The Curious Incident of the Dog in the Night-time av Mark Haddon
Min orange (orangea?) bok. Bakom detta fantastisk vackra omslag (hunden är utstansad så att det svarta försättsbladet syns igenom) dolde sig en fantastiskt vacker berättelse. Berättarrösten är en autistisk pojke - Christopher - som skriver boken medan händelserna i den utspelar sig. Den börjar med att han hittar grannens hund mördad, och i sina försök att utreda vem som kan ha begått detta fruktansvärda brott upptäcker Christopher successivt oanade saker. Det är svårt att beskriva den här boken, men jag kan säga att om man gillade The Perks of Being a Wallflower kommer man förmodligen även gilla denna. Jag älskade den. Jag gav den 4 av 5 stjärnor på Goodreads. Nästan så att den skulle ha fått 5.
 
It's Kind of a Funny Story av Ned Vizzini
Min gula bok. Jag trodde verkligen att jag skulle gilla den här boken. Den handlar om en kille som lider av depression tilll följd av prestationsångest och många andra faktorer. Till en början så gillade jag den också väldigt mycket, men efter ett tag blev den tyvärr lite cheesy och också lite skriva-på-näsan-ig, men på fel sätt. Jag tyckte inte riktigt om det som jag uppfattade som bokens budskap, vilket var väldigt synd. Det kändes som att den blev alldeles för mycket "Tjoho vad bra det plötsligt kan bli om jag bara går min egen väg och hittar nån som tycker om mig!" på slutet, och det kunde jag inte sympatisera med. Ned Vizzini ska tydligen ha egna erfarenheter av psykisk ohälsa, som han använt sig av för att skrva denn här boken. Jag inser att alla människors sådana erfarenheter är olika, men mina och Vizzinis verkar rätt vitt skilda.  Jag gav den 3 av 5 stjärnor på Goodreads.
 

 
Slutligen avslutade min lilla "bokcirkel" The Book Thief. 
 
 
The Book Thief av Markus Zusak
Den här boken. Jag vet inte riktigt var jag ska börja. Men såhär då: Den utspelar sig under andra världskriget och följer (främst) vardagen för en flicka som växer upp utanför München hos fosterföräldrar. Berättarrösten tillhör Döden. Det fanns formuleringar och tankar här i som var så jäkla snygga/känsloladdade/smarta/vackra att jag ville spara dem för evigt (vilket jag okså ka, eftersom jag har boken - ha!). Berättelsen var hjärtskärande, hjärtvärmande, tankeväckande och rakt igenom underbar. Jag gav den 5 av 5 stjärnor på Goodreads.
 
Tål att sägas att den andra halvan av bokcirkeln inte var lika imponerad. Vi får se hur det hela utvecklar sig när vi nu dyker in i nästa bok, vilket blir De dunkla butikernas gata av Patrick Modiano.
 

RSS 2.0